"Borta!"

Som min systerdotter skull ha sagt. Det är nu min dotter. I lördagsförmiddag satte jag henne på tåget. Eller hon fick allt stiga på själv men jag kunde ju lyfta på väskan iaf. Trots att hon fick med sig en stor väska extra proppad med saker som hon och hennes sambo hade handlat fick de inte med allt.

Kvar blev en pappkasse samt en kylväska fyllda med saker. De är jag när detta inlägg släpps på väg att köra upp till henne. Och ska jag ändå upp så fyller jag bilen med andra saker som jag och maken tycker att de kan behöva. Som sällskap har jag med mig min mor.

Dock kommer besöket att bli kort. Vi far hem i morgon igen. Detta är sista semesterveckan och vi ligger långt efter med allt vi skulle behöva ha gjort vid huset och trädgården. Men ett antal timmar blir det trots allt. Och tills vi kommer fram så är ju dottern "borta". Sen ska det bli intressant och se om Smulan har hunnit glömma oss.