Har sedan väldigt långt tillbaka en kompis som bor i Alvesta. Sedan ag lärde känna henne har hon skaffat både man, barn och hundar. Och den ena av dessa hundar heter Ebba. En helt underbar liten varelse. Hade maken klarat av hundpäls så hade jag stoppat henne under jackan en gång när jag går tillbaka.
Ebba skulle inte ha något emot det. Hon trivs bra armen eller bakom nacken, eller i knät eller bara jämte stolen eller vad man nu kan hålla till. Henne träffar jag nästan minst en gång i veckan. Att jag samtidigt sitter och pratar med hennes matte och ibland även husse gör inte så hemskt mycket. Bara Ebba får lite uppmärksamhet. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar