När naturen vissar sitt rätta ansikte

Vi hade ju ett bo med starungar veckan innan midsommar. Tänkte inte så mycket på det men så på måndagen efter innan jag lämnade huset för att ta mig till jobbet så tittade maken till det. Inte såg det ut så här inte:

Bilden är tagen den 17 juni

Nej, ungarna hade inte heller blivit större. Boet var tomt och under det på marken låg en hög med fjädrar. De blev mat hela högen. Jag hoppas de bygger sitt bo högre upp nästa år så de år behålla dem lite längre. (Och ja, vi vet vem som troligast är skyldig. Den skyldige stryker fortfarande runt holkarna för att se om inte de övriga ungarna kan ge sig ut när den är i närheten.) Men den enes död den andras bröd.....