När man går på kalas utan kras

I lördags fyllde ena grannen år och vi var inbjudna. Så vid femtiden knatade vi bort dit. Maken hade lovat att köra. Hur han nu hade tänkt sig att göra det för han drack mer än mig. Å andra sidan hade vi enkelt kunnat krypa hem om vi så hade behövt. Nu gick vi stadigt hemåt utan problem.  Det var väldans skönt att ha nära hem. Det som tog mest stryk denna kväll var nog mungiporna. Det var en fest i humorns tecken.

För även om jag började med klänning och skor med klack fick man snart gå hem och byta om. För efter några år med minimalt med mygg är de nu stora som helikoptrar och mängder av dem. Så bara hem och byta om till tröja och byxor så de fick kalasa på någon annan.

Vi var med på stora presenten. Vilket många var visade sig. Å andra sidan var det behövligt. Men med oss hade vi en blomma som jag hittade dagen innan av misstag. Jag hade inte en sån i tankarna men visst är den läcker?

Alldeles försent gick vi hem. Men trevligt var det och fler människor i närområdet lärde vi att känna. Får passa på att tacka för oss även på detta vis. Tack granne!